Märk väl att annonsen och artikeln finns i ett söndags exemplar av ÅU 5.10.1902 (Originalet, tack till Historiska Tidningsbiblioteket)
I anledning af pågående trädgårdsutställning.
Det har ofta framhållits, af huru stor vigt det är, att man också hos oss börjar egna störreuppmärksamhet åt våra binäringar än härtills skett. Bland dessa näringar uppräknas då främst trädgårdsskötsel, fjäderfäskötsel, biskötsel o.a.
Föreningar och sällskap finnas, hvilka arbeta i riktning att sprida intresse för och kunskap på dessa områden och det får medgifvas, att deras sträfvanden äro i allo beaktansvärda. Här i Åbo, i den gamla kulturvaggan, ega vi äfven ett par sådana föreningar. Därom erinras vi bl. a. genom af dessa föreningar föranstaltade utställningar. För icke länge sedan gick ”Föreningens för Fjäderfäskötsel” utställning af stapeln. Som bäst pågår ”Aura Trädgårdsvänners” exposition.
Bekant är, att man var betänkt på att inhibera den sistnämnda utställningen, emedan man på grund af årets exceptionelt ogynsamma väderleksförhållanden nogsamt erkände att en utställning innevarande höst icke kunde gifva en fullt tillfredsställande bild af trädgårdsskötselnsståndpunkt i våra trakter, men likväl kom densamma till, och enhvar, som tagit utställningen ibetraktande, torde villigt tillstå, att den är rätt intressant. Många vackra utställningsnummer finnas, och mycket arbete har nedlagts för att göra det hela äfven i dekorativt afseende så tilltalande som möjligt
Men frågar man, huru allmänhetens intresse gestaltat sig, om utställningen varit talrikt besökt, så svaras därpå: nej, icke så som man trott sig ha anledning att hoppas. Att döma af freqvensen skulle Åboborna icke särdeles bry sig om sådana saker, de här få skåda. Man skulle nära nog kunna räkna upp de icke synnerligen mångtaliga familjer och ”enskilda” personer, som hedrat utställningen med ett besök. Detta faktum är så mycket märkligare som man ju också i denna stad hör talas mycket om blomsterodling och fruktträdgårdar, och knappt något hem är så armt, att det icko sommartid består sig med en trädgårdstäppa eller om vintern en kruka i fönstret. Dock, det var ej härom vi ämnade tala.
Om vi äro ense om, att specialutställningar sådana som nu ifrågavarande befrämja intresset, borde vi äfven vara angelägna om att så många som möjligt blefve satta i tillfälle att beskåda den. Härvid komma vi främst att tänka på ungdomen. Af hvem väntar man i framtiden ett uppsving för de binäringar, om hvilkas betydelse man är ense? Af ungdomen. Hvems uppmärksamhet är det, som skall fästas på att trädgården kan blifva en afsevärd källa till biinkomster, eller att hönsafveln, rationelt bedrifven, är en lönande sysselsättning? Jo, ungdomens. Därför synes det oss, att man icke borde glömma bort ungdomen, när utställningar anordnas. Vi åsyfta härmed att skolungdomen borde beredas tillfälle att helst under facklärares ledning besöka en utställning sådan som exempelvis den nu pågående trädgårdsutställningen. Vi föreställa oss att skoleleven här skulle ha mycket lärorikt att inhemta. Det finnes troligen mer än en, som utgår från skolan med hufvudet fullt af årtal och namn på krigshjältar, men dess värre icke känner namnen på alla de olikartade matnyttiga växter, som tjäna till föda, eller har endast en aflägsen aning om deras växtsätt och odling, kanske ej heller kan skilja blomsterodlingens fagra alster från hvarandra. Det finnes mycket på en trädgårdsutställning att se samt framför allt impulser att väcka det unga sinnet för naturens alster. Därför, om vi skola våga hoppas på något godt af framtiden äfven inom denna gren af näringslifvet, borde vi ställa så till, att ungdomen blir delaktig af och kan följa med de äldres sträfvanden. För denna gång är det för sent att realisera det förslag, vi här framställt, att skolungdomen, både den äldre och den yngre, skulle beredas tillfälle till besök, men det är skäl att till en annan gång tänka på saken. Att vi här afse besök klassvis, hvilket kunde ske mot en ringa afgift, förstås af sig själf.
Hvad nu blifvit sagdt om trädgårdsutställning, gäller äfven om andra slag af sådana. Nämnas kan, att t. ex. den ifjol arrangerade allmänna finska fiskeriutställningen troligen för de flesta skolelever gick förbi utan att vara känd knappt mer än till namnet. Huru mycket hade här ej funnits att taga reda på, att förklara, en hel värld att blicka in i, i en allmoges, som man i våra dagar så mycket sträfvar till att förstå och närma intill sig!
När vi arbeta för framåtskridande på det ekonomiska området, få vi icke lämna ungdomen alldeles ur sigte, utan tvärtom, så att säga, hålla äfven den å jour med företeelserna i den utsträckning och så långt ungdomens blick och förstånd räcka till.
Vår tanke torde genom ofvanstående vara tydlig för en och hvar.